drömmer att jag ligger bredvid någon (inte en pojkvän men nästan?) som håller om mig. i korta sekvenser blir han tokig, håller fast mig, slår mig och vaknar inte. till slut väcker jag honom och han mörkar, men det blir mer och mer uppenbart att han håller på att bli sjuk. jag har sett tendenserna tidigare osv. Vaknar med panik. hjärtat bultar och jag är för rädd för att röra mig, men för vaken för att somna igen.
hon frågar om det finns något hon kan göra för att jag ska trivas bättre och jag säger nej.
jag hånglar med en random och sen hånglar jag med den vanliga som jag åker hem med, och jag vet inte alls hur det gick till och vet inte alls om det är jag som beter mig som en röv, men vet att jag gör det för att jag vill ha bekräftelse från den. vilket jag på sätt och vis får. det är alltid vi som åker hem ihop, men jag skulle bli så ledsen om det var den som gjorde så.
jag funderar på det här med att inte vara bunden till något, att aldrig säga ja eller nej, att försöka vara fri. är det bara ett sätt att skapa distans och skydda sig själv? att inte låta någon se hela, det fula, allt. visst får folk se delar men jag skyddar mig själv. det är nog det som börjar kännas, att ingen får se hela mig, ingen gillar hela det här paketet (jo det finns det ju men ah). och när jag börjar bli trött på mig så tror jag att andra är det.
